Varför misslyckas så många nya vanor?

Många människor är särskilt motiverade mot slutet av året att äntligen förändra sina vanor under det kommande året. Nya mål för det nya året sätts upp och motivationen är på topp.

Denna motivation håller ofta i sig även efter nyår – ibland till och med i flera veckor. Men vid någon tidpunkt har året gått så långt att man blickar tillbaka på sina nyårsmål och planerade förändringar och ibland inte ens längre vet när man började glida bort från sina nya positiva vanor.

Men varför händer det?

Här är fem vanliga orsaker till att nya vanor kan misslyckas.

1. Beroende av motivation

Motivation kan vara en drivkraft som har en positiv inverkan på förändringar. Men när man förändrar vanor bör det inte uppstå ett beroende av motivation.

Det är just här ett vanligt problem uppstår: Man utgår från att motivation är avgörande för att upprätthålla en vana. Detta tankefel leder särskilt under svåra dagar till att en vana avbryts.

💡 Learning

Det är orealistiskt att förvänta sig enbart perfekta dagar under en längre period eller till och med under ett helt år. Särskilt de dagar då det inte går så bra bör vanorna ändå upprätthållas. På så sätt blir vanan alltmer förankrad i vardagen och motivationen får mindre betydelse.

2. Vanor är inte mätbara

Vanor definieras ofta utan mätbara indikatorer. Som exempel kan vi titta på vanan ”Dagliga armhävningar”. Tanken är att göra armhävningar varje dag, men antalet repetitioner definieras inte. Detta problem gäller framför allt kvantifierbara vanor och inte binära vanor.

Exempel på kvantifierbara vanor:

• I stället för ”Läsa dagligen” skulle man exempelvis kunna definiera ”Läsa i 10 minuter”.
• I stället för ”Dagliga armhävningar” skulle man exempelvis kunna definiera ”10 armhävningar”.

Exempel på binära vanor:

• Inte röka – mängden spelar ingen roll här eftersom målet redan är definierat som 0.
• Inte dricka alkohol
• Gå till gymmet – fokus ligger enbart på att gå till gymmet och inte på att utföra specifika övningar. På veckobasis skulle detta dock återigen kunna bli ett kvantifierbart mål, exempelvis tre besök per vecka.

💡 Learning

Kvantifierbara vanor bör redan i titeln beskrivas på ett mätbart sätt. På så sätt blir dagens mål tydligt definierat och objektivt möjligt att kontrollera.

3. Vanor definieras orealistiskt

Även om kvantifierbara vanor redan har definierats med en mätbar indikator uppstår ett annat problem om de dagliga målen är för ambitiösa. Sådana mål kan ofta bara uppnås på ett tillförlitligt sätt under särskilt bra dagar.

Vanor bör därför alltid skapas utifrån min Baseline-modell. Det innebär att vanorna definieras så att de är lätta att genomföra även under dåliga dagar.

Vissa dagar gör jag 60 armhävningar eller mer. Trots det har jag fortfarande satt en nedre gräns – min personliga baseline – på 10 armhävningar. På så sätt är intensiteten visserligen lägre vissa dagar, men jag fortsätter konsekvent med min vana.

Om jag exempelvis känner mig lite ur form eller redan är trött efter en annan fysisk aktivitet vet jag att 10 armhävningar fortfarande är genomförbara för mig.

💡 Learning

Definiera dina vanor med en baseline som går att upprätthålla även under dåliga dagar. Under bra dagar kan du helt enkelt göra mer. På lång sikt slår kontinuitet intensitet.

4. Framstegen är inte synliga

Nya mål eller vanor formuleras ofta bara i tankarna eller dokumenteras ibland i strukturella diagram som mindmaps. De faktiska framstegen följs dock ofta inte upp och förblir osynliga.

Det är viktigt att förstå varför sviter avbryts och varför förändringar av vanor plötsligt förlorar sin betydelse.

Hur ska man kunna veta när en vana började eller när den avbröts om framstegen inte är synliga?

Utan en synlig utveckling saknas dessutom en tydlig utgångspunkt för att återuppta en avbruten vana. Samtidigt kan dess upplevda prioritet minska när framstegen inte längre är synliga.

💡 Learning

Framsteg bör vara synliga. Då blir avbrutna sviter mindre problematiska eftersom det blir lättare att komma tillbaka på rätt spår.

Under lång tid förstod jag exempelvis inte varför min svit med armhävningar alltid avbröts på lördagar. Med hjälp av årsvyn i Ninety Days insåg jag att jag på lördagar gjorde andra övningar på gymmet och därför tillfälligt glömde bort armhävningarna.

På så sätt kunde jag upptäcka mönstret och hitta tillbaka till min rutin. Nu har jag återigen uppnått en svit på över 46 dagar.

5. Vanan stoppas efter att en svit bryts

Vanor fortsätter ofta inte efter att bara en enda dag har lett till att en svit bryts. I det ögonblicket ligger fokus enbart på svitens längd och inte längre på de personliga framstegen.

Det är fortfarande en betydande framgång att exempelvis ha utfört en vana 5 av 7 dagar. Om vanan däremot överges helt efter en bruten svit rör sig den långsiktiga framgången faktiskt mot noll.

Sviter är därför framför allt indikatorer. De visar en riktning, men bör inte avgöra om en vana ska fortsätta eller inte.

Jag skulle exempelvis aldrig komma på tanken att logga tandborstning. Det är en vana som är 100 % självklar för mig. Trots det finns det kanske 1–2 dagar om året då jag inte borstar tänderna. Men dessa 1–2 dagar bör naturligtvis inte leda till att jag helt slutar borsta tänderna.

Varför skulle man då inte betrakta andra nya vanor med samma disciplin och allvar?

💡 Learning

Det är helt okej och beundransvärt att leva efter mottot ”Never break the chain” och bygga upp långa sviter. Enstaka avbrott i en svit bör dock inte leda till att man avslutar en vana helt. Det avgörande är att återuppta den efteråt. Ett enskilt avbrott förändrar inte de framsteg man redan har uppnått fram till dess.

Andreas Stein